Den Enda av Daniel Mendoza

Daniel Mendoza föddes i Uruguay 1972 och flyttade till Sverige i början på 1980-talet. Den Enda är hans debutroman. Boken kom ut 2015. Mendoza är också grundare av Good News Magazine som har spridit optimism sedan 2010.

Huvudkaraktärerna

Den enda är en kärlekshistoria om två människor som har tuffa uppväxter vilka har präglat deras liv och person. De är båda reserverade när det gäller att släppa in någon och låta kärleken ta över. Det handlar för båda mycket om rädslan att bli sårad. Båda är vackra i andras, och varandras, ögon men de ser inte varför någon annan skulle vilja älska just dem. Älska dem på riktigt.

Boken inleds av att Elma, den kvinnliga huvudkaraktären, lyssnar på en radiointervju med Nathaniel, den manliga huvudkaraktären. Hon vet vem han är men han vet inte vem hon är. Hon är djupt intresserad av honom genom det hon har hört och läst om honom som person.

Både Elma och Nataniel drömmer om den stora kärleken och känslan av att hitta hem. Att hitta hem handlar inte om en plats eller en bostad utan om känslan av att hitta hem i någons själ. När de träffas för första gången infinner sig den känslan. De vet båda, utan att yttra det till varandra, att de har hittat personen som mycket väl kan vara den enda i deras liv.

Även om de faller för varandra och deras vänner märker hur väl de passar varandra har de svårt att ta det slutliga steget och släppa in den andra i deras innersta. Att göra sig sårbar är ett nödvändigt men så svårt steg.

Existentiella frågor

Det väcks en rad filosofiska frågor i denna bok. En kan sägas röra själens natur. Kan det vara så att två själar har mötts i tidigare liv och bara letar efter varandra i nästkommande liv, d.v.s. det nuvarande livet? En annan fråga är ödet och vad det gör med oss. Är det ödet som bestämmer att två själar ska mötas? Huvudkaraktärerna verkar tro att de har mötts tidigare och att ödet har fört dem samman.

La Biblioteca de Babel är en plats i Palma, Mallorca, där Elma och Nathaniel möts.

Elmas bästa vän, Jenny, verkar delvis tro på detta men hon tror också att människor behöver hjälp på vägen. Jenny spelar en avgörande roll i hur relationen mellan Elma och Nathaniel utvecklas. Hon känner dem båda och vet därför hur lika de är.

En annan filosofisk fråga är därför likhetens betydelse för att finna varandra. Är det mer sannolikt att man upplever den stora kärleken om man ser en rad likheter hos varandra? Är det kanske främst likheterna i de svårigheter man har gått igenom i livet som är avgörande? Är det kanske likheterna i värderingar som väger tyngst? Kan det handla om likheter i beteende och livsstil?

Personligen tror jag att ödet saknar betydelse men att likhet på flera djupliggande områden spelar roll. Jag tror också att vissa skillnader är värdefulla för dynamiken i relationen och för att relationen ska utvecklas. Det är lika viktigt att personerna i relationen utvecklas, och då på ett sätt som berikar relationen.

Sättet att skriva och berätta

Det sätt som Mendoza använder ord är vackert och påminner om en annan Sydamerikan, nämligen Paulo Coehlo. Språket är passionerat samtidigt som det är lite gammaldags. Det senare kan mycket väl bidra till att det blir vackert, i många stycken poetiskt.

Vissa ord som ’sanning’ används frekvent. Lite för mycket för min smak. Alla karaktärer säger ’vilket som’ när de ska återgå till samtalets huvudfåra. Det är inte helt realistiskt att alla använder den sortens uttryck när det finns ett flertal att välja på (som ’hur som helst’ eller ’tillbaka till ämnet’).

Mendoza skiftar stil när han berättar om vad som händer respektive när huvudpersonerna skriver dikter eller antecknar sina tankar. Det senare blir mer poetiskt. De senare delarna har därför sammanställts i en diktsamling med namnet Själens Röst. Dikterna står utmärkt för sig själva och det gäller hela diktsamlingen. Det finns dock en viss risk för upprepning. Elma och Nathaniel upprepar sig alltmer ju längre berättelsen lider.

De poetiska inslagen, särskilt när Nathaniel skriver, kan läsas som om de framfördes på en estrad. Det går att höra när man läser att dikterna passar in i poetry slam eller spoken word. Det är den särskilda rytmen som ger denna känsla. Jag vet inte om de har framförts på scen men jag är helt säker att de skulle fungera i ett sådant forum.

Det är inte svårt att lista ut vart historien är på väg. Den är förutsebar vid många avgörande delar. Som läsare kastas man mellan en förståelse för hur svårt det är att släppa taget om det man har för att ge sig ut mot det man inte har men längtar efter, och en frustration över hur krångligt de gör det för sig själva och varandra. Varför kan de inte bara blotta sig för varandra och ta en risk för kärleken?

Berättelsen är skriven som den är för att man ska förstå deras inre kamp. Ibland går kampen emot kärleken istället för till förmån för kärleken. Det är när de är på väg att ge upp varandra som de inser att de måste göra ett val för livet och för kärleken.

Vem ska läsa?

Vem är boken skriven för? Boken är skriven för romantiker och alla som tror på den stora kärleken. Berättelsen är vacker och tilltalar därför alla som tycker om ett vackert språk och den sortens historia.

Både Elma och Nathaniel har en icke-svensk bakgrund. Läsare som kan identifiera sig med hur det är att först leva i en kultur och sedan hamna i en annan, d.v.s. den svenska kulturen, kanske kan få en extra behållning av dessa personers berättelse.

Har du haft en svår väg i livet? Då kan du säkert känna igen dig och förstå hur detta påverkar synen på den enda kärleken. Många som har haft det tufft väntar sig inte att saker plötsligt ska falla på plats och att kärleken helt ovillkorligt knackar på. Personer som Elma och Nathaniel förväntar sig att det ska fortsätta att vara svårt. Ta deras tankar och lärdomar som en chans till egen reflektion.

Jag rekommenderar Den Enda.

Skribent: Mikael

19 aug 2020

Välkommen till

 

 

Länkar

Hanna Gaita stories

Föreläsningar online

Litteratur.net

Berättelse