The Social Dilemma

The Social Dilemma är en dokumentär, med inslag av skådespelare, om vad sociala medier gör med oss användare. Ett flertal personer som har eller har haft ett engagemang i sociala medier ger sin bild av vad som har hänt de senaste tio åren och vad det finns för problem med detta. Det handlar om personer som har varit centrala in utvecklingen av delar av de funktioner som finns i sociala medier, om investerare och om forskare som studerat sociala medier och AI. Delar av det som sägs illusteras med spelade scener om en familj som förhåller sig till sociala medier på något olika sätt. Några är fast och kan inte ta sig ur det beroende som deras smartphone bidrar till. Andra försöker se alternativet, den verkliga världen, som mer lockande och värdefullt.

Dokumentären lyfter en rad teman varav några av huvudspåren kort ska presenteras i detta inlägg.

Vår uppmärksamhet

All marknadsföring idag handlar om att få en potentiell köpares uppmärksamhet. Det som skiljer sociala medier ifrån äldre sätt att marknadsföra är att sociala medier bygger på AI och algoritmer som optimerar funktioner och flödet av inlägg på ett sådant sätt att vi har svårt att sluta. Ju mer tid vi ägnar åt sociala medier desto fler möjligheter att vi exponeras av annonser. Tricket är helt enkelt att vi aldrig ska släppa vår smartphone, framför allt inte med blicken.

Det är säkra siffror till annonsörer som gör att de är beredda att betala för en annons. Ju fler garantier de får att ett visst antal kommer att se en annons, desto mer säkra känner sig annonsörer att de får valuta för pengarna. Det är vår uppmärksamhet de betalar för.

Beteendemodifikation

Flera i dokumentären som själva har jobbat med hur man ska få människor att ändra sitt sätt att tänka och agera menar att designen och funktionerna i social medier går ut på beteendemodifikation. De vill få oss att göra vad de tjänar på. Inte vad vi användare tjänar på. De tjänar på att vi ständigt är intresserade av vad som sker på våra sociala medier så att de kan skapa möjligheter att exponera oss för annonser.

Beteendemodifikationen bygger på grundläggande, och ibland fördjupad, psykologi. Allt designers vet om psykologi och hur det som händer kan påverka oss används för att just påverka oss. De eftersträvar inte kraftigt förändrade beteenden utan bara minimala förändringar som vi inte själva lägger märke till.

Mycket av det som sker på sociala medier genom ökad uppmärksamhet på sina konton och flöden processas mentalt på en undermedveten nivå. Det är svårt och relativt ovanligt att vi är medvetna om att vi har påverkats i vårt tänkande och i sin tur hur vi beter oss. Bara det faktum att vi mer och mer riktar vår uppmärksamhet mot vår smartphone är en förändring i beteendet. Det är just detta de som utvecklar appar, funktioner och hur flödet ska presenteras eftersträvar. Du behöver aldrig lyfta blicken och se vad som händer runt omkring dig. Allt du behöver veta finns i din smartphone.

En viktig drivkraft i beteendeförändringen är frigörandet av dopamin. Dopamin är ett signalämne som ger oss behaglighetskänslor när ämnet frigörs i vissa delar av hjärnan. Vi blir uppmuntrade att upprepa vissa beteenden för det gav oss en känsla av njutning och tillfredställelse. Beteendemodifikationen bygger på att hjärnan ska frigöra dopamin. På det viset upplever vi alla förändringar vi gör som positiva och i många fall beroendeframkallande. Det är väldigt svårt att bryta ett mönster som har belönats med dopamin.

AI och det optimala flödet

Hur vår uppmärksamhet styrs och hur vårt beteende modifieras handlar väldigt lite om människors göranden bakom kulisserna. Det har nästan uteslutande att göra med AI. Artificiell Intelligens kan hantera enorma mängder data som samlas in från allt vi gör på nätet, faktiskt även utanför nätet. Denna enorma mängd data analyseras så att varje socialt media kan ge oss användare det optimala flödet. Det handlar alltså inte bara om att ge oss annonser som är matchade med våra behov utan att vi ständigt är kvar i flödet. På det viset tappar vi en del av vår egen kontroll och förlorar egna initiativ till aktiviteter som inte involverar vår smartphone.

AI är inte en ond kraft som kommer att ta över världen. Den har för det första redan tagit över den digitala världen och för det andra ger den oss det den har räknat ut att vi vill ha. I någon mening är den objektiv baserad på våra egna val och positiv i den bemärkelse att den ger oss det den tror att vi vill ha. Så vad är problemet?

En av huvudkaraktärerna i dokumentären.

Falska nyheter och konspirationsteorier

I dokumentären menar de att falska nyheter lättare sprids än äkta nyheter. Det beror främst på de algoritmer som styr hur vårt flöde ska se ut. Principen bakom det är att ge oss sådant som bekräftar oss och bekräftar det vi vill tro på.

Detta leder också till att konspirationsteorier, som att världen egentligen är platt, får stor spridning. Många har ett behov av att misstänka att något inte står rätt till med världen men istället för att se den verklighet vi är inbäddade i ser vi konspirationsteorier och väljer i allt för hög usträckning att tro på dessa.

Ett hot mot demokratin

En effekt av att vi får våra uppfattningar om världen bekräftade och sällan ställs inför en motsatt eller mer nyanserad bild tenderar världen bli mer polaiserad. Det i sin tur har minskat toleransen till andra människor. När allt är svart eller vitt finns det lite utrymme för oliktänkande eller nyansereringar. Världen är väldigt sällan svart eller vit. Den är för det mesta grå. När vi lever i en värld av olika grå nyanser ser vi inte på samma sätt felen hos andra. Vi accepterar andra trots att de inte tycker precis som oss själva. Likheterna är ju många fler än skillnaderna.

När man polariserar världsbilden finns det inget utrymme kvar. De som inte är på samma sida är fel. De ska raderas bort ifrån våra flöden. Det mest radikala som kan ske är att vi går ut på gatorna och protesterar mot alla som inte delar vår uppfattning.

Vi vet att människor går ut på gatorna och protesterar, kanske därför att de ingår i en Facebook-grupp som har organiserar protesten. Samtidigt ägnar vi oss åt färre interaktioner ansikte mot ansikte. Det gör att vi inte för ett riktigt samtal med någon som kan ha något nytt att tillföra. Det faktum att den som står mittemot oss och säger vad den tänker och känner gör den människan levande och det är svårare att ignorera än en anonym människa som personifieras av sitt konto på sociala medier.

Hotet mot demokratin blir också påtagligt när sociala medier används som verktyg för att först ta reda på vad folk tycker, för det andra vad som är deras svaga punkter och för det tredje att få dem att rösta på ett sätt som de annars kanske inte hade gjort. Skandalen med Cambridge Analytica som använde data från Facebook för att påverka valet i USA 2016 är ett exempel på detta.

Unga mår sämre

Självmordsstatistiken bland ungdomar har länge varit oroande hög. När sociala medier blev ett självklart inslag i ungas liv, runt 2010-2011, började självmorden att öka. Unga mår sämre, så även i Sverige, och det behöver inte enbart bero på sociala medier men det kan vara en faktor som späder på det hela. Allt fler tonåringar menar att de har få vuxna som lyssnar på dem, de har en svag framtidstro och det får allt fler symtom som tyder på generell ångest och depression.

Detta har börjat gå ned i åldrarna. Allt fler som ännu inte har blivit tonåringar, så kallade tweens, mår sämre. Historiskt har självmord i denna grupp varit låg. Det senaste decenniet har den ökat dramatiskt. Vad beror det på? Kan man skylla på sociala medier?

Några företrädare i dokumentären tro att mycket beror på sociala medier. En så enkel sak som tummen upp för något man gillar visar sig vara ett problem. Tummen upp, eller gilla-knappen, var tänkt som något som skulle sprida positivitet och glädje. Baksidan är att många unga undrar varför deras selfie eller senaste inlägg inte får några gilla. Det borde vara en bekräftelse på att de inte har något större värde i andras ögon. De kan ju själva se att andra personer får hudratals eller tusentals gilla.

Hetsen att visa upp sin bästa sida på sitt konto har gått så långt att unga vill plastikoperera sig för att mer se ut som en retuscherad och filtrerad selfie. Unga, och även äldre, tror inte att de är bra som de är. Det blir en inre konflikt att behöva vara någon annan för att bli omtyckt, samtidigt som den modifierade bilden av dem själva faktiskt verkar bli omtyckt.

En oro

När man frågar huvudpersonerna i dokumentären vad som är deras stora oro är det svårt att sammanfatta i en mening. Det bästa sättet att uttrycka det är att sociala medier har gjort oss till andra varelser och radikalt förändrat våra samhällen. Mycket av det som tas upp ovan är tydliga tecken på detta.

Att unga mår dåligt och i lägre utsträckning skapar nya relationer, som kärleksrelationer, är ett bekymmer. Att färre bryr sig om att kolla fakta eller föra en diskussion i ett fysiskt forum gör oss inskränkta och isolerade. Att vi blir manipulerade är en stor oro.

Vår uppmärksamhet är en vara som företag betalar för, det är ett grundproblem. Mycket handlar om pengar. När de som har mycket vill ha mer fastnar vi i ett system som gör individen mindre betydelsefull. Det är som att individer inte är människor längre med intrinsikala värden. Alla är en vara.

Problemen är redan över oss. Det kan gå att ändra världen till något bättre men flera av de som talar i dokumentärer tror att det kan ta lång tid. Det i sig är oroande. Samtidigt utvecklas teknologin och designen på ett sätt som mer talar för att det blir mer av den tendens vi redan ser, inte mindre.

Införandet av regleringar

De förslag som tas upp för att få bukt på den manipulation som sker genom sociala medier är att börja tillämpa lagar på detta område som nu inte styrs av särskilt många lagar. Vissa saker bör vara förbjudna för individens rättigheter och integritet.

Det pratas också om att införa skatter på det som är den drivande källan i systemet. Sociala medier som Facebook har enorma mängder data om var och en av oss. Det är den de tjänar pengar på. De vill inte ge den vidare utan själva dra nytta av den. Därför bör all data de samlar in beskattas.

Regleringen av sociala medier och insamlande av personlig data kommer inte att kunna regleras inom en snar framtid. Det är troligtvis för svårt att lagstifta om detta. En lagstiftning bör vara nödvändig men det kan ta lång tid. När väl en lagstiftning är på plats kan förändringar av teknologi mm göra att lagstiftningen blir utdaterad. Detta är en stor utmaning.

Avslutande reflektioner

Om du har sett dokumentären om Cambridge Analytica och Facebook är det mycket som känns igen i The Social Dilemma. Grundproblemen är snarlika. Det hindrar inte att det finns mycket som man bör reflektera över. Alla rubrikerna ovan är stora frågor som man inte kan skuffa undan.

När man pratar om sociala medier är det lätt att man glömmer av en stor del av vad som ligger bakom insamlandet av enorma mängder data. Det är inte bara Facebook och Instagram eller Snapchat och Tiktok. Google är kanske det företag som har mest information om varje individ. En google-sökning är inte bara ett sätt för användaren att få relevant information, användare ger Google mängder av information om sig själv. Söksidorna är fulla med annonser och andra signaler som kan påverka användare. De äger dessutom Youtube som är ett av de mest använda sociala medierna. Amazon samlar också in enorma mängder data för att kunna påverka våra köp och köpvanor.

AI var ursprungligen ett system som var fixt och bara kunde göra vad man programmerade det till. Idag kan de flesta AI lära sig av all ny data de får. Detta leder till att AI i framtiden kommer att bli ännu bättre på att optimera våra flöden och förutse vad vi vill ha och vill göra. Det finns ingen återvändo i det avseendet. Vi måste välja vad vi vill att AI ska göra och inte göra.

I slutet av dokumentären föreslår de att vi stänger ned våra konton på sociala medier. Kanske bidrar innehållet i The Social Dilemma till att någon gör det. Det större problemet, att andra har data om våra liv och kan manipulera oss, kvarstår även utanför sociala medier.

Ett ämne som lyfts är generation Z. Det är människor födda 1996 eller senare. De har haft tillgång till en smartphone och sociala medier från ett tidigt stadium i sina liv. För dem kretsar livet kring sociala medier i en betydligt större utsträckning än för någon tidigare generation. Har vi som samhälle ett gemensamt ansvar att ge denna generation andra värden som inte går via sociala medier? Är det rent av så att deras upplysning har haft sociala medier som en förutsättning?

Några intressanta tankeställare som nämns i dokumentären är att det mesta som har utvecklats som funktioner i sociala medier har gjorts med avsikt att ge användarna något bra men det visar sig att det finns en baksida som är mindre bra. Den som tycker att skildringen i dokumentären är ensidig eller dystopisk får svaret att ett av problemen med social medier är att de innehåller både en utopi och en dystopi. Det är en stor fara. Att vi får vad vi önskar och samtidigt skapar vår egen undergång är högst oroande.

Vad är dina tankar kring denna dokumentär? Dela med dig i en kommentar.

Skribent: Mikael

13 sep 2020

Välkommen till

 

 

Länkar

Hanna Gaita stories

Föreläsningar online

Litteratur.net

Berättelse