Glee – en musikalisk dramakomedi

Älskar du filmer som utspelar sig på en high school eller på college? Älskar du musikaler? Älskar du körsång? Slå ihop allt detta och du får TV-serien Glee.

Serien utspelar sig huvudsakligen i staden Lima i delstaten Ohio på skolan McKinley high som är en fiktiv skola men orten finns på riktigt och där bor det ca 40 000 invånare.

Från första till sista avsnittet medverkar tre elever och en lärare som är upphovet till hela berättelsen. Läraren Will Schuester anser att det behövs en skolkör för de elever som vill ägna sig åt konstnärliga aktiviteter. Han är helt övertygad om att sådant som har med kultur att göra är bra för elevernas utveckling och lärande.

När Schuester får klartecken att använda en sal för körövningar börjar han att leta efter elever som vill ägna sin fritid åt att sjunga. Det dyker upp fem udda personer till provsjungningen. En är Rachel Berry, med två pappor, som är övertygad om att hon ska bli en stjärna på Broadway. En annan är skolans enda öppet homosexuella elev, Kurt Hummel. Vi har också Mercedes Jones som är svart och sjunger i kyrkokören. Dessa tre, får vi veta efter ett tag, går andra året på high school.

Ytterligare två söker till kören och det är den asiatiska tjejen Tina som är goth-inspirerad och frivilligt har valt att stamma samt den rullstolsburne Artie. När man ser serien i retrospekt framstår det som att serien handlar om Will, Rachel, Kurt och Artie som är med i samtliga 121 avsnittet i den sex säsonger (från 2009 till 2015) långa serien. Det är dock Rachel som framställs som seriens huvud-karaktär.

En grupp av missanpassade

Glee är en synonym till glädje. Eleverna som är med i Glee club känner en allt starkare gemenskap till varandra och i denna gemenskap och all sång finner de glädje. Det är dock mycket annat än glädje som gestaltas i serien. Att sjunga i kör är inte populärt. Därför är det få som initialt söker sig dit.

För att få tävla mot andra skolkörer måste de vara 12 deltagare. I första avsnittet är de bara fem. Hur ska de lyckas rekrytera fler? Will upptäcker att en av stjärnorna i fotbollslaget, Finn Hudson, har en bra sångröst och värvar honom till kören. När de väl har med honom börjar det hända saker. Det blir en blandning mellan impopulära och populära elever. De flesta går de två första åren i high school. Några håller på med tuffa sporter. Andra håller på med cheerleading. Vissa är uppenbart nördiga.

De som är populära får det inte så mycket lättare utan blir retade av andra ”tuffingar”. När väl gruppen har formerats och de börjar finna glädje och styrka i varandra blir gruppens sammanhållning starkare än alla gliringar från skolkamrater.

Högt och lågt

I nästan varje avsnitt får körmedlemmarna en uppgift av Will. Dessa uppgifter presenteras genom att de sjunger för varandra. Skaparna av serien har konsekvent hållit fast vid att de ska blanda musik från listorna med mer seriös musik. På det viset kan man säga att det finns en bredd mellan genres och mellan högt och lågt.

Seriositeten i serien varierar något enormt. Det är en dramakomedi där de dramatiska inslagen kan vara mycket gripande och där de komiska inslagen kan vara mycket dråpliga.

Själva sångprestationerna är allt från högt till mycket högt. Den som älskar musik i största allmänhet och tycker om att höra starka röster sjunga får stor njutning från denna serie. Skådespelarna är handplockade för sina sångförmågor. Eleverna får också visa upp sina förmågor i dans och där är variationen stor. Vissa kan inte röra sig särskilt väl, och har dåligt självförtroende kring detta, medan andra har dansen som sin främsta styrka.

De som gillar konflikter får en stor dos av detta tack vara karaktären Sue Sylvester som är coach för skolans cheerleaders. Hon är extremt självcentrerad och gör allt för att hon själv ska framstå som framgångsrik och andra ska framstå som förlorare.

De stridigheter som Sue Sylvester ligger bakom är ofta fullständigt orimliga för att utspela sig på en skola. Ju längre serien lider desto grövre blir hennes sabotage och illdåd. Det mesta hon gör skulle lätt kunna leda till fängelse då det rör sig om rena övergrepp och andra lagbrott. Hon får dock hållas för spänningens skull. Med tanke på hur patetisk och brutal hon är skulle man kunna se denna karaktärs inslag som de riktiga lågmärkena i serien. Samtidigt säger och gör hon saker som i ljuset av hennes fundamentala ondska verkar älskvärt.

Andra konflikthärdar hänger samman med Rachels impopularitet och det faktum att Kurt är bög. Det finns några elever som återkommande utför övergrepp mot dessa två. Hit hör t.ex. Noah Puckerman som mobbar Kurt och Santana Lopez som mobbar Rachel. Puckerman och Santana går dock tidigt med i kören men slutar inte att trakassera andra förrän efter flera år. Dessa inslag kan framstå som grymma men det ligger relativt nära hur det är för vissa tonåringar att gå igenom grundskola och gymnasium. Det förekommer mobbning och det får man i serien ta del av.

Tävlingar

De tre första säsongerna har ungefär samma upplägg. Först ska kören tävla i lokala tävlingar. Vinnaren, eller vinnarna, får gå vidare och tävla i distriktsmästerskap vilket motsvarar delstatsnivå. Vinnaren av delstatstävlingen får vara med i den nationella körtävlingen.

Will Schuester har själv varit med i skolans Glee club när han gick där som elev. Då nådde de den nationella finalen. Nu har han bestämt sig för att nå dit med sin nya skolkör och målet är att vinna allt.

Man får följa kören genom kvaltävlingar, delstatstävlingar och nationstävlingar i de tre första säsongerna. Efter säsong tre slutar några av körens stjärnor som Rachel, Finn, Kurt, Santana och Mercedes. Då börjar en ny grupp elever med stor talang. Eftersom det är Rachel och co som är seriens stjärnor får man dock följa deras liv efter High school när de tar sig till New York och Los Angeles för att göra karriär.

Med parallella världar blir det mindre fokus på tävlingarna och mer fokus på att gå på college och att nåt ut som artister. Som det så ofta är för unga människor som vill bli artister behövs en inkomst vid sidan av och vi får även följa huvudpersonerna när de sliter i vardagen.

I New York kretsar det mesta kring Rachel och Kurt som delar lägenhet. I Los Angeles, som är en perifer del av serien, får vi följa Mercedes som försöker få skivkontrakt och Noah Puckerman som driver sitt företag. Någonstans är det ständigt en tävling mellan å ena sidan Rachel och Kurt om vem som är den största talangen och å andra sidan mellan Rachel och Mercedes om vem som har den bästa sångrösten. Spänningen mellan Rachel och Santana visar sig också i olika konkurrenssituationer. Tävlingen fortsätter mellan de tidigare lagkamraterna.

Trots huvudkaraktärernas fortsatta liv försvinner inte spänningen kring händelserna på McKinley high. De nya körmedlemmarna skapar sina egna succéer och intriger och lyckas även de rätt så bra rent musikaliskt i de tävlingar de deltar i.

Kärlek och homosexualitet

Serien drivs mycket av kärlek, sorg och sexualitet. Finn som är en populär kille har inte svårt att få flickvänner men frågan är vem han ska vara ihop med. Han är omväxlande tillsammans med två av seriens nyckelpersoner. När serien startar är Finn tillsammans med Quinn Fabray. Finn är skolans mest populära kille tack vare hans prestationer på fotbollsplanen. Quinn är skolans mest populära tjej tack vare hennes utseende och att hon är den främsta bland cheerleaders.

Finn är en ganska känslig kille, visar det sig, och efter en tid börjar han tvivla på att Quinn är rätt för honom. Han blir genom en rad duetter med Rachel Barry mer intresserad av henne. Kärleken och osäkerheten Finn bär på skapar en delikat spänning i serien som gör att man vill följa den utan avbrott. Rachel är inte alltid en trevlig person men Finn gör henne mer sympatisk och varm. Quinn är inte heller hon alltid en sympatisk person men kärleken får även henne att mogna.

Finn blir allt mer central för serien ju längre serien pågår. Han är en ledargestalt på fotbollsplan och han blir även elevernas ledare i kören. Spänningen i att vara känslig samtidigt som Finn är en stark karaktär gör honom till en naturlig ledare som de andra tyr sig till och känner trygghet i. Veligheten finns trots detta kvar i Finn och han kan inte rota sig med en av tjejerna utan de gör slut och blir ihop om vartannat.

Det är inte lätt att vara tonåring och kär. Än svårare är det att vara homosexuell tonåring och kär. Eftersom Kurt är öppen med sin homosexualitet är det bara en tidsfråga innan han ska hitta kärleken. Hans relation med Blane Anderson startar ganska tidigt och är central genom större delen av de sex säsongerna. Deras kärleksrelation blir en förebild för andra homosexuella elever.

Santana Lopez och bästisen Brittany S. Pierce har varit lite smyglesbiska samtidigt som de har haft pojkvänner. Efter en tid inser Santana att hon är kär i Brittany och där startar ytterligare en långvarig homosexuell relation i serien.

Tar ställning

Det är väldigt tydligt att serien tar ställning för personer som inte fullt ut är accepterade. De passar inte in i normen. De homosexuella personerna är centrala och det är en hederskod i Gleeklubben att alla är välkomna, alla är viktiga och lika värda, och alla får utforska vem de verkligen är.

Serien lyfter rasfrågan som egentligen är en fråga om etnicitet. Det handlar särskilt om Mercedes och Tina. En svart och en asiat. Tina är först tillsammans med Artie men hittar senare en asiatisk kille på skolan. Mercedes kämpar hela tiden med om hon enbart ska dejta svarta killar eller om hon kan tillåta sig att bli kär i en vit kille.

Frågor om (över)vikt lyfts i omgångar. Särskilt efter säsong tre då nya elever kommer med. Därtill har vi Wade som egentligen vill vara Unique, hans alter ego, som är en kvinna. Wade är storvuxen och svart. När kan kläder sig i kvinnokläder blir han en karismatisk kvinna med en fantastisk röst. Det är en befriande omvandling

Även en av lärarna brottas med sin sexualitet och stora kropp. Det handlar om Shannon Bieste som kommer in en bit i serien för att ta över fotbollslaget. Hon är kvinna men ser ut som en kraftig man. Vem kan älska henne? Är hon så stenhård som hon verkar? Det finns mycket under ytan. I slutet av serien ställer hon sig frågan om hon ska fortsätta att vara kvinna.

Artie är den enda som initialt är rullstolsburen. Han är duktig i skolan och verkar inte få lida allt för mycket. Andra retar honom men det ligger på en uthärdlig nivå. Det är ganska fint att vi som tittare får följa hur Artie blir accepterad av de andra, hur han blir kär i olika tjejer och hur han visar upp sina talanger som ligger bortanför sången. Artie är många gånger en viktig figur i serien för genom honom lyfts en del svårigheter med att inte kunna röra sig som andra men också helt vanliga tonårsproblem om sexualitet och förälskelser.

Flera av eleverna är på ett sätt som upplevs som annorlunda och de gör saker som sätter dem i en svår sits. Detta hanterar föräldrar och morföräldrar på olika sätt. Vissa klarar inte av att deras barn bryter mot normen. Andra uppmuntrar det. De finaste föräldrarna älskar sina tonåringar som de är. Även dessa gestaltningar verkar mycket rimliga för alla föräldrar och släktingar i äldre generationer har inte förståelse för udda yrkesval, homosexualitet, ungdomsgraviditet och kärlek över etniska gränser.

Om att lyckas

Många av eleverna som vi får följa från de första två säsongerna till slutet hamnar slutligen i New York och de flesta lyckas på ett eller annat sätt. Alla vill dock inte leva i en av världens största städer. Sam Evans är en av eleverna som hamnar i New York och slår igenom. Han inser dock att han vill bo kvar i det lilla samhället Lima. Han är en av eleverna som kommer tillbaka till sin gamla skola för att jobba där.

Sam är en ganska speciell figur som periodvis kämpar med fattigdom. Han är en duktig fotbollsspelare som likt Finn, som värvar honom till skolkören, även har en känslig och artistisk sida. Sam blir för varje säsong vän med någon ny. Ibland blir han också pojkvän. Precis som Finn är han inte den smartaste men han har ett stort hjärta. Precis som Finn har han ledaregenskaper. Han har för det mesta fötterna på jorden.

Rachel lyckas i flera avseenden. Hon ses som den främsta stjärnan i kören och hon är också den som först kommer in på den eftertraktade högskolan för artister i New York och hon är också den som lyckas nå sin dröm. Trots detta upplever hon en rad bakslag. Ett är relationen med Finn. Ett annat är när hon får hybris och vill ha en egen TV-serie.

Det är ganska intressant att både Rachel och Sam slår igenom i New York men den ena är nöjd med att ha nått framgång tillfälligt medan den andra vill uppnå det igen och igen. Rachel verkar behöva sina bakslag för att lära sig och för att utvecklas som människa.

Personliga tankar

Jag älskar skickliga sångare och Rachel är nästan fulländad. Hon har samtidigt en rad mindre fina sidor som gör henne mänsklig men också ganska ointressant.

Kurt och Blane är mycket intressanta som personer. Trots att jag inte är homosexuell är deras relation och deras personer mycket upplyftande.

Relationen mellan Santana och Brittany är ganska löjlig. Det beror mest på att karaktären Brittany är ett missuppfattat geni. Den sidan blir tyvärr värre ju längre serien pågår. Santana som person är betydligt mer intressant. Hon verkar inte ha något riktigt mål i livet samtidigt som hon är en stark och begåvad individ.

När tredje säsongen var till ända förstod man att ett nytt gäng skulle förgylla kören. Det handlade främst om Marley, Kitty, Wade, Jake och Ryder. Dessa personer har en fantastisk talang och kemi. Tyvärr sabbas möjligheterna att se dem utvecklas och följa deras liv. Jag hade gärna sett mycket mer av dessa fem.

Glee har inte inneburit så mycket glädje för mig. Det har pendlat mellan en känsla av njutning för att deltagarna sjunger så himla bra och en känsla av sorg. Det är nästan pinsamt att en vuxen man återkommande grinar åt utvecklingen i serien. Den som inte gråter någon gång under de sex säsongerna måste sakna kontakt med sina känslor.

Trots återkommande bottennapp finns det mängder av guldkorn i denna serie som väcker starka känslor. Efter säsong tre är denna serie ett enda långt sorgetåg. Det är så sorgligt att se människor skiljas, oavsett om det sker ofrivilligt eller ej. När du har kommit så här långt förstår du varför jag och många med mig gråter.

En kliché som ständigt återkommer i serien är att det som inte kan sägas med ord kan sägas med en sång. I de flesta fall kan man säga väldigt mycket med ord, om man bara tränar på att bli bättre med orden, men i enstaka fall säger en sång enormt mycket. Vissa känslor uttrycks helt klart bäst med musik.

Min bedömning av denna serie är att den pendlar mellan högt och lågt. Rent känslomässigt är den både ytlig och djup. Det kanske är som livet självt. Allt kan inte bara vara ytligt eller djupt. Vi pendlar i både tanke och känsla.

Kanske hade det blivit en helt annan serie utan Sue Sylvester men jag hade kunnat klara mig utan henne i nio fall av tio.

Skådespelarmässigt är det förvånansvärt bra prestationer. Om man bortser ifrån de löjliga karaktärerna och inslagen är det många som agerar bra. Huvudkaraktärerna, d.v.s. de som har medverkat i samtliga avsnitt, håller en hög nivå (Lea Michele, Chris Colfer och Kevin McHale) Det gäller även Naya Rivera som spelar Santana.

Lärarna, tyvärr även Will Schuester inräknad, är något tveksamma. Det gäller även gästskådisar som Whoopi Goldberg, Gwyneth Paltrow, Kate Hudson, Sarah Jessica Parker, Josh Groban (som sig själv) och Shirley MacLaine. De flesta hade otacksamma roller. Goldberg, Hudson och Parker gjorde ändå ganska bra ifrån sig. Andra mer perifera karaktärer, främst i de två sista säsongerna, spelas rätt så dåligt.

Mindre bra är översättningen. Jag har bara sett serien via Netflix och där är översättningen bitvis usel. Kanske var det bättre när serien gick på TV4.

Du som tycker om tävling, kärlek och sång får inte missa denna serie.

Vad hände sedan?

Serien började sakta dö redan i säsong fyra/fem. Omständigheter som var oförutsedda och oavsiktliga gjorde det svårt att avsluta med flaggan i topp. Saknaden efter alla färgstarka personer som man lärde känna i serien får en att undra vad skådespelarna bakom gör idag.

Faktum är att några har dött redan i ung ålder. Jag vill inte avslöja vilka. Andra har fortsatt med skådespeleri och sång. Några har bytt karriär men är ändå inom det konstnärliga fältet. Ytterligare några har valt en mer tragisk väg än deras karaktärer gjorde i serien.

Du som vill veta vad Rachel (Lea), Kurt (Chris), Finn (Cory), Mercedes (Amber), Blane (Darren), Santana (Naya) och Artie (Kevin) gör efter Glee kan titta på en artikel i Expressen om seriens stjärnor.

Min gissning är att om serien någonsin kommer tillbaka är det under ledning av Sam Evans.

”Aaaaaamazing”.

 

Skribent: Mikael

11 aug 2020

Välkommen till

 

 

Länkar

Hanna Gaita stories

Föreläsningar online

Litteratur.net

Berättelse